Inte gör något?
Gränsen mellan snällhet och utnyttjande?
Ja, jag tycker verkligen om att fotografera, till och med älskar det. Men frågan är var gränsen för snällhet vs utnyttjande går? Låt mig förklara.
Flera av de mail jag fått har inletts med att avsändaren tycker att mina bilder är jättefina och att de önskar anlita mig (något jag naturligtvis uppskattar väldigt mycket). Konversationen fortsätter artigt men ändras ganska märkbart när jag lämnar ett prisförslag (som verkligen inte legat högt, snarare tvärtom). Trots detta har folk (även vänner och bekanta) uttryckt:
”Hur kan det kosta så mycket, du ska ju bara trycka på en knapp sen är det väl klart, typ?”.
När man får höra uttryck som de här blir man tyvärr ganska uppgiven över den brist på förståelse som visas över det hantverk som faktiskt utövas och som jag lägger ned en stor del av min själ och pengar i.
Låt mig dock förtydliga:
Jag tror inte att folk uttrycker sig som ovan i syfte att på något sätt förringa eller förminska en fotografs jobb, tvärtom tror jag att det snarare handlar om okunskap. Därför känner jag att jag vill förtydliga vad jag baserar mina priser på. Förhoppningsvis kanske det kan få någon att hädanefter inte uttrycka sig som ovan eller i alla fall att tänka efter före.
Debitering avser
att tänka på
En fotografs arbete innebär alltså en hel del olika moment och exemplen ovan är endast ett urval. Det som också beräknas i priset men som inte är listat ovan är bland annat:
- Utbildningar.
- Foto- och kringutrustning.
- Kunskap om kamerateknik.
- Skatter, moms, egenavgifter.
- Kunskap om ljusets egenskaper.
- Kostnader för bildbehandlingsprogram, webbhotell, backup mm. och så mycket mera…
Förhoppningsvis kan detta inlägg göra så att fler nu förstår att det är så mycket mer så sker än att “bara trycka på en knapp”.